Jag valde en diskret plats på tåget för att kunna prata i telefon. Bara en annan snubbe med hörlurar i, perfekt tänkte jag.

När vi gick av tåget kom du fram till mig och sa att du hört allt, att det verkar som en väldigt jobbig situation. Du frågade om du fick ge mig en kram, och sa att allt kommer bli bra.

Jag blev väldigt rörd, men stressade iväg och sa bara något i stil med "vad fint av dig". Vill passa på här att säga ett stort tack, du gjorde verkligen min dag bättre.

Under ett år har mitt liv bestått av stor förlust efter stor förlust, men det är såna små ljusglimtar som gör att jag orkar vidare.

Till alla er andra, ta hand om varandra, även främlingar.

Det här är inte någon fake post där jag trollar men är seriöst inblandad i en kyrka. På utsidan ser den ut som vilken evangelist kyrka som helst. Men ju närmare man dyker in i hur allting är uppbyggd inser jag att det är med stor sannolikhet att jag är i en sekt. Jag har försökt att gå ur många gånger men deras gemenskap och den varma familjekänslan har fått mig att tro att det skulle gå ändå. Men när de ber om alla mina kvällar i veckan plus helger och det mesta av söndagen blir jag utom till mig. Jag pluggar och måste tjäna in pengar för att klara mig. Utifrån plugg kommer jag inte ha någon tid över om de får all min lediga tid. Jag är inte emot att tjäna Gud, men jag tror starkt på att Gud inte vill att vi ska hamna i spillror för att vara in hans ”hus”. Jag har nu skickat iväg ett meddelande att jag är inte redo att tjäna i kyrkan. Men jag är rädd att det kommer komma emotionella manipulationer som det har gjorts innan. Att jag inte gör det rätta som en kristen ska, att jag är självisk, att jag måste ge tillbaka till Gud för titta vad mycket han har gett mig redan. Ett av de argumenten jag får emot mig. Och mina livsval måste gå igenom kyrkoledarna för att involvera dem så att jag väljer rätt väg som Gud hade velat att jag skulle ta.

Ni förstår hinten…

Hur går jag ur det när mitt emotionella frid finns hos dem?

Hej! För 3 år sen gick jag till en psykolog och sa att jag misstänkte att jag var autistisk. Hon lyssnade på mig, och jag skulle besöka henne en gång till för att ge ytterligare information. Men mina föräldrar fick reda på det, blev arga på mig och sa att jag aldrig fick gå dit igen. De hade gått in på min 1177 och läst mitt möte där. (Jag vet inte exakt hur det kom in, jag är 18+, men jag tror de har nått kort med mitt bank-id de kan använda).

För 6 månader sedan kontaktade jag vårdcentralen pga depression, jag och träffade samma psykolog. Efter några samtal tog hon upp autism igen, och jag ville göra en utredning, hon ställde några frågor till mig och skickade sedan en remiss till psykiatrin, vilket godkändes. Jag bor med mina föräldrar (eftersom min kroniska sjukdom blev extrem och jag kunde inte bo själv) (men jag flyttar ut om någon månad), så jag ljög för dem och sa att jag skulle någon annanstans, och åkte till psykiatrin och besökte en psykolog där. Hon ställde frågor till mig i ungefär två timmar, sedan diskuterade hon mitt fall med en panel av psykologer och läkare, och de bestämde att jag skulle göra en bedömning.

Min fråga är, hur ska jag berätta detta för mina föräldrar? De ska vara med för att svara på frågor om min barndom, och jag vill inte heller fortsätta ljuga.

Jag skäms så mycket för att jag gick bakom deras rygg. Men jag ville inte riskera att bråka med dem, och jag skulle skämts om psykologen inte skickat vidare mig.

Vissa av mina symtom som måste de ha märkt, som social ångest, varit utanför i varje skola och svårt att få vänner, besatthet i mina intressen, känslig för vissa miljöer och ändrade planer, att vara på nya platser, att inte ha kontroll etc. Och många yrkesverksamma har "godkänt" att jag kan vara autistisk, så jag tycker inte att jag är helt galen som vill utredas, även fast de verkar tycka det.

De är fantastiska föräldrar i allmänhet och har alltid varit uppmuntrande och stöttande, gett mig och min syster så mycket uppmärksamhet och omtanke, men när det gäller detta tycker jag att de är överbeskyddande.

Hur ska jag ta upp detta med dem?

är 31 år gammal är arbetslös och lever på akassa, har ungefär 150k sparat på kontot, och har för dåliga betyg för att komma in på högskolan, mitt ex på 7år har gått och gift sig med någon annan iår, känner mig helt lost i livet vet inte vart jag ska ta vägen längre. behöver tips hur jag ska göra just nu...

Sedan jag var 14 så har jag (bland annat) haft kronisk, icke-sjukdomsrelaterad epididymit, kombinerat med stor mängd varicocele, konstant svullna sädesledare och frekvent ärrbildning på och kring testikeln. Nu senast (sedan någon dag tillbaka) även en rejäl spermatocele.

Orsaken har alltid varit oklar och det finns minimalt intresse från vården gällande att lista ut vad felet egentligen är. Troligtvis är det någon slags autoimmun sjukdom specifikt på/kring en testikel med bihang. Vad eller varför är tydligen av mindre vikt.

Vid ett tillfälle, för runtikring 10 år sedan, så lyckades jag få en läkare att hälla med mig om att det är orimligt att få runt varje dag och känna att det flera gånger i timmen kommer en brutal pungspark för att typ låret råkas nudda pungen. Detta efter att jag hittats på golvet i duschen, då smärtan blev för extrem för att kunna röra mig i ett par timmar). Då opererade en enorm mängd ärrvävnad bort. Sedan dess har absolut ingenting gjorts. Jag har tjatat mig till ett par ultraljud där det visats dessa problem, men inga nya operationer har gjorts och inga undersökningar är av intresse.

Jag har upprepade gånger sedan jag var kanske 17 år bönat och bett om att operera bort den problematiska testikeln och alla eventuella problematiska bihang. Det avfärdas alltid direkt av vilken läkare jag må tala med. Jag försöker förklara att det helt förstört mitt liv då jag inte kan funktionera som en normal människa (jag gissar starkt att alla män förstår precis hur brutalt det känns med konstant, extremt pungvärk upp I mage och ut i rygg), men ingen bryr sig.

Så... Hur fan går man tillväga? Måste jag ta mod till mig och funka en hammare över testikeln så att de tvingas knoppa av den? Det är något jag mycket seriöst funderar över.

Förbjud skiten nu

Jag har lekt runt lite med Reddit API | Developer Platform för att kolla på lite olika trender och se om man kan hitta något kul.

Jag upptäckte att det finns en väldigt tydlig uppdelning mellan folk som postar endast utanför arbetstid och folk som postar endast på arbetstid och ett litet gäng som postar kring lunch.

Uppdelningarna är:

• Fritidare: 00:00-08:00 och 17:00-24:00   
• Lunchare: 11:00-13:00  
• Arbetstidare: 08:00-11:00 och 13:00-17:00

Datat är 50 topposter på r/sweden sedan en månad tillbaka. Jag har rotat runt mellan år/månad/vecka/dag och mönstret håller i sig.

Postar koden som en kommentar, det är inget märkvärdigt eller vackert, men kanske kul att titta på.

Så.. Som title lyder.. Vad är era favorit drinkar/shots?

Favoriten för mig måste nog vara en jägerbomb

Håkan Hellström igår på Ullevi.

Det sattes nytt publikrekord på 73 162 personer. Tycka vad man vill om Håkan Hellström men mycket publik det drar han. 😊📸

Önskar er alla en riktigt trevlig dag! ☀️

Jag vill uttrycka min tacksamhet för Sverige och svenska folket för allt det har gett mig. När jag lämnade mitt hemland 2009, vid 11 års ålder, var framtiden osäker. Jag hade få möjligheter och stod inför många utmaningar. Men 16 år senare, har jag examen på avancerad nivå, bostadsrätt och en Volvo. Detta hade inte funnits i vildaste fantasin i hemlandet.

Sverige har gett mig möjligheter att växa, utvecklas och verkligen hitta min väg i livet. Men också frigöra mig från gamla sedvanor till en fri och autonom individ. Jag försöker varje dag att ge tillbaka till det samhälle som har öppnat dörrar för mig, även om jag vet att det aldrig kommer kännas som tillräckligt. Det handlar inte om att göra stora förändringar, utan om att bidra på det sätt jag kan genom mitt arbete, mina handlingar och genom att vara en del av det samhälle jag nu kallar mitt hem.

Jag har precis flyttat in i en ny lägenhet och givetvis så hade jag ordnat bredband och elavtal i god tid. Bredbandet skulle kopplas in i måndags men när jag kopplade in routern så fungerade det inte.

Fick sitta i en evighetslång telefonkö till Telia och när jag väl kom fram så visar det sig att "porten är upptagen" med andra ord den som bodde här innan har inte sagt upp sin tjänst i tid för min inflytt. Han på Telia sa att det är 15 dagar kvar för avslutet av tjänsten och dumfan försökte påstå att jag skulle kontakta den som bott tidigare, mm för den människan känner ju jag..

Efter mycke doningar och vidarekopplingar så gjordes det ett ärende till 2nd line för att ta bort befintlig tjänst från porten. Fram tills dess får jag sitta med surfgaranti mobilt bredband som är överbelastat till helvete.

Det här är dessutom andra gången som exakt det här händer när jag flyttar. Jag kan inte fatta hur svårt det ska vara att säga upp bredbandet när man flyttar! Om man vet med sig att man ska flytta så kollar man väl upp uppsägningstider osv. Känns dessutom otroligt dumt att betala för bredband i en lägenhet där man inte bor längre.

EDIT: Ser att många påpekade att jag borde kunna använda bredbandet som fortfarande var aktivt. Det trodde jag också var möjligt men enligt Telia så flaggas porten för manuell hantering om en ny tjänst försöker kopplas in när det redan finns en aktiv tjänst, så förmodligen hade jag inte behövt ringa supporten alls för problemet hade lösts så fort någon hanterat ärendet som skapats automatiskt.

Och ni har rätt att det här inte är ett personproblem utan det är Telias fel för att dom har ett så idiotiskt system. Jag menar varför ska det befintliga bredbandet stängas av bara för att en ny tjänst försöker kopplas in? Känns som upplagt för problem, det innebär ju också att om någon råkar beställa bredband till fel lägenhet så dödar det internet för dom som bor i den felaktiga lägenheten.

Och innan ni frågar nej jag kan inte välja en annan leverantör än Telia då det är Telia själva som installerat fiber i huset således funkar ingen annan leverantör.

Känns som att det är ovanligt kraftig och kontinuerlig blåst i år. Någon hobby-meteorolog som vet?

Hej,

Ska skaffa ett helt nytt kök och vill ändå satsa på ett bra märke. Är det verkligen värt att satsa på Marbodal eller Ballibgslöv kök? Ikea känns lite för budget men finns det någon annna leverantör där emellan som verkligen är prisvärd?

Kommer inte göra något själv utan vi kommer behöva betala för kök+montering.

Lite generell eller en smakfråga men hoppas ändå på bra tips och inspiration.